SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Borlänge Handbollklubb
Handboll
A-Herr

Borlänge HK Herrar
28 - 28
HK Miffe
Borlänge HK Herrar28 - 28HK Miffe

  INFORMATION
  REFERAT

Matchstart:lör 11 mars, 15:00
Plats:Maserhallen
Serie:Herr 2 Mitt
Samling:13:00
Inför HK Miffe
2023-03-07 12:00
Katrineholm i Maserhallen och skjuter ner oss till 3an 🤗

Varmt välkomna till Maserhallen nu på lördag för årets sista hemmamatcher - 15.00 möter A-laget HK Miffe från Mantorp och 16.45 Juniorlaget VästeråsIrsta. Passa på att vara en del i guldfirandet!

 

Jag började skriva på denna text efter julafton i en solstol på varmare breddgrader. Vi hade gått obesegrade fram till eRPing borta som kändes som en tung förlust, men med facit i hand ett väldigt duktigt juniorlag som slog alla minst en gång. Att vi skulle stå med en serieseger kändes onekligen nära.

 

Jag kom till en förening som precis hade åkt ur division 1 2014/2015 och min inställning var att jag drar dit, bidrar med skott och mål och så kör vi division 1 igen. Mina ambitioner då var att ta en språngplanka och sedan se vad någon annan förening kunde erbjuda.

Jag kom till ett icke befintligt lag utan egentligen ett ihopskrap av spelare då tydligen ALLA hade slutat samtidigt efter degraderingen. Den som stod kvar var Erik Axelsson som ändå lyckats hitta spelare för att hålla herrlaget i liv. Nu i efterhand kan jag inte förstå att Erik höll modet uppe det året, för det var verkligen inte ett bra lag. Stort cred till han.

 

Med det sagt åkte vi ur division 2 med besked och gjorde två hundår i division 3, vilket var en erfarenhet för sig. Mina ambitioner om högre kvalitet byttes ut till att åka till Fjärdhundra borta, klappa två kor på uppvärmningen och se fina Niklas Eklund bli skjuten stenhårt i ansiktet i matchens sista sekund, ett av de roligare minnena än idag, oklart om Niklas minns det efter den bollen i trynet.

 

Vi tog oss upp till div 2 igen med ett lag fullt av tidiga 90-talister vilket egentligen var ett av mina grundbeslut att trots allt spela kvar i Borlänge. Ett fusklag med sådana som Pierre Andersson, Dan Larsson, Adam Ljungberg och Fredrik Bergqvist. Men framför allt otroligt kul, det var som att spela SM igen.

 

Upp till division 2 igen och alla roliga 90-talister slutade än en gång, det är ju avsevärt mer tid som ska läggas för varje snäpp upp i seriesystemet man kommer. Fredrik blev kvar vilket gjorde att det ändå kändes motiverande. Pierre Andersson fick tvillingar och Dan Larsson skulle satsa på golfen. Adam Ljungberg börja med crossfit osv osv. En av de roligaste anekdoterna från Adam är när han sänker en juniordomare borta i Örebro i ett hemspring. Rykten säger att domaren ligger kvar där än.

 

Tungt kan man tro att det skulle bli i division 2, men där blev det ändå fina placeringar från start och Erik Axelsson byggde ett stabilt division 2 lag med de medel som fanns till förfogande. Där kom även guldkultingarna Samuel Dahlin och Erik Pedersen upp som behövde några år för att mogna med uppgiften men som nu är ytterst kompetenta handbollsspelare och som jag sett växa upp att gå från riktiga odågor som nu blivit väldigt nära vänner, fräckt!

 

Det blev några år i division 2 med egentligen ett seriehack upp för varje år. Utan att ha kollat så blev vi 6a första året, 4a andra året, 4a igen tredje året osv, typ. Sen blev det lite pandemi på det. Summa summarum aldrig undre halvan men aldrig kval trots väldigt nära. Här började man bli van att vinna cirka 15 matcher/ torska 7 av 22 totalt varje år. Vilket är ungefär de som är standard för att komma 4a i en serie. För er kännedom från en handbollsnörd så krävs det nästan alltid under 5 förluster för att vinna eller komma tvåa i en serie, som standard. Nu vet ni det.

 

Sen behövdes egentligen någon slags nytändning som i alla andra idrotter när 20+ personer ska försöka nå ett gemensamt mål. Tyvärr för dalahandbollen, men bra för Borlänge HK kunde Andreas Lundgren komma till Borlänge med en mix motiverade och duktiga handbollsspelare från Ludvika och skapa ett stort träningsunderlag vilket gör otroligt mycket för att folk ska orka komma ner träning efter träning. Vi fick även en dansk på köpet från Ludvika. Förväntningarna var inte skyhöga då alla andra utbytesstudenter genom åren mest kommit ner och kastat bort mina favoritbollar. Men Benjamin har bevisat motsatsen, fast han ska envisas med att sno de bästa bollarna. 

 

Andreas, Dennis, Gunnar, Niklas, Hailab etc har gjort ett väldigt fint jobb och arbetat mycket med gruppdynamiken. Det inleddes med en kvalplats i en väldigt tuff serie likt föregående säsonger, men som tyvärr aldrig räckte till för att slå ut Uppsala i första omgången. Däremot en fin skalp att slå ut division 1 laget Enköping ur svenska cupen.

 

Och så nu till dags datum. En väldigt motiverad grupp med ett gemensamt mål i sikte, att vinna serien en gång för alla och vi har varit bäst i div 2 mitt i år, så enkelt är det. Inget lag har egentligen utmanat vår kontinuitet, trots att flera lag är väldigt duktiga. Men det är den pumpen Borlänge gått på tidigare år, man får 3-4 ”onödiga” förluster vilket kostar något så extremt. I år har vi hållit oss ifrån dem. Är det något lag som är värt detta så är det vi.

 

Nu står vi här med seriesegern klar, som jag trodde skulle komma för cirka 8 år sen. Jag hann spela 49 säsonger på football manager 2019 vilket är en merit i sig på x antal bussresor. Vilken resa det varit.

 

Avslutningsvis tillägnas guldhatten åt några särskilda personer utöver befintligt lag och tränare:

 

Marit Johansson

Knud Laudridsen

Jörgen Wikström

Håkan Eriksson

Gunnar Svärd

Hailab Teklebrhan

Martin Lenander

Daniel Westberg

Erik Axelsson

Hampus Högberg

Publik

+ flera.

 

Vilka hjältar ni har varit som suttit i sekretariatet, varit materialare, kört bussen osv år efter år - speciellt ni som var där när ingen annan brydde sig i de tuffa motgångstiderna! Det är lätt att dras med i ett vinnande koncept, desto svårare att stå där barrikaderna raserats. 

 

Detta blir min sista text och sista hemmamatch för nu. Har spelat hela säsongen med en trasig menisk och artros, och lockelsen att prova att helt vara utan handbollen är stor. Folk har gjort comebacks förut och det är ju ett intressant koncept att prova på i framtiden. Men just nu orkar jag inte höra ett ord till om handboll, dags för näste kapten på skutan att fixa cup, hemsida, o allt vad är. 

 

Det blev cirka 1024st mål i bhks färger i tävlingssammanhang, men vem håller räkningen. Dyker säkerligen upp på någon träning. Ska spela inför hemmapubliken nu på lördag och sen mina brorsbarn i Karlstad en sista sväng sen så är det tack för nu tills nån annan gång.

 

Nu blir det fest på lördag. Förväntar mig att alla tar sig ner till maserhallen 15.00 för att fira guldet och så syns vi på house of blues till kvällen. Hej på er!


<< Tillbaka

Spelade matcher
Tis 19/3 19:00
28 - 27
Sön 10/3 16:00
37 - 29
Sön 3/3 13:00
27 - 35
Lör 24/2 16:00
43 - 27
Ons 21/2 19:30
30 - 25
Lör 17/2 16:15
34 - 26
 
 
Våra sponsorer